På Newsmill om SD

Jag och Amineh Kakabaveh skrev nyligen om vilken hållning medierna bör ha mot Sverigedemokraterna.

Ett parti som kan sprida sina attityder i hela vårt samhälle och till de flesta partier. Yttrandefrihet är något som ska bejakas, men det ska inte användas för att låta främlingsfientliga trycka ner och hetsa mot utlandsfödda svenskar. Vår begäran är enkel – låt inte ett litet extremistparti komma mer till tals än nödvändigt! Ännu en gång har SD fått mer publicitet än vad som är nödvändigt, det ber vi om ursäkt för. Det ansvaret ligger dock inte hos oss, utan hos de medier som tvingar människor att bemöta en politik som överhuvudtaget inte bör få plats i medier med självaktning.

Tja, det är väl knappast några hyperkontroversiella idéer. Kika gärna in artikelkommentarerna nedan dock. Där har våra intelligenta kritiker lyckats missa i princip alla poänger och påbörjat en smutskastningskampanj mot Vänsterpartiet. Tonen är som vanligt nedlåtande, och argumenten ytterst tunna. SD-sympatisörerna lever upp till sitt rykte. Allez.

Om Süleyman Celebi och de turkiska facken i Arbetaren

Artikeln om den nyligen skjutne fackledaren Süleyman Celebi, fackförbundet DISK och Turkiets situation i största allmänhet publicerades i veckans Arbetaren.

DISK, Revolutionära Arbetarfackens Konfederation, är det mest inflytelserika radikala fackförbundet i Turkiet. DISK bildades 1967, och Çelebi som har varit politiskt aktiv sedan 1960-talet och även har suttit i fängelse för sitt fackliga arbete, menar att DISK har en viktig roll i det turkiska samhället av flera skäl.
– Vi är inte ett fackförbund av enbart ekonomiska skäl. Vi har ett ansvar att ge förtryckta en röst. DISK arbetar även för demokratin, därför kan man inte säga att vi bara bedriver ett klassiskt fackligt arbete, säger han.

Läs allt här.

Det kommunistiska manifestet – ett bevis för brott i Turkiet

46 medlemmar ur den turkiska vänsterrörelsen ESP (De förtrycktas socialistiska plattform) riskerar straff för ”organisering i illegala grupper”, då det misstänks att de är med i den militanta organisationen MLKP (Marxist-leninistiska kommunistpartiet).

Politiska domar är att vänta, men följande lista över bevis är ändå makaber, till och med med turkiska mått mätt. Vad sägs om att du är en militant kommunist som förtjänar fängelse…

… om du protesterar mot det hårda trycket mot det pro-kurdiska partiet DTP?
… eller firar 8 mars?
… eller firar newroz?
… eller manar till generalstrejk på första maj?
… eller protesterar mot Israel?
… eller deltar i en kulturfestival mot rasism, chauvinism och militarism?
… eller kräver rättsliga insatser mot juntaledare från kupperna 1971 och 1980?
… eller innehar böcker av Paulo Freire?
… eller bär på en lapp med bilder på Che Guevara och Deniz Gezmis?
… eller om du helt enkelt innehar ett exemplar av Det kommunistiska manifestet?

Och nej, detta är inte något skämt. Tyvärr.

Förortsungdomars röst

Vänsterpartiets riksdagsgrupp bjuder alla intresserade till ett seminarium om situationen för ungdomar i förorten. Vi vill föra en dialog med ungdomarna och låta dom själva komma till tals. Det är hög tid att politiker börjar lyssna till hur ungdomarna själva upplever sin situation.

Tid: 18 november – 10.00 – 13.00

Plats: Ledamotshuset, Mynttorget 2, Rum L1 41

Program:

 10.00 – 10.10          Amineh Kakabaveh V: Inledning och presentation av seminariet.

 10.10 – 10.45          Ung vänster: Ungdomar och arbetsmarknad i förorten med fokus på arbetslöshet.

 10.45 – 11.10          Nabila Abdul Fattah, socialpedagog och debattör: Ungdomar och kultur – Vad har förortsungdomar för möjligheter att utöva kultur- och fritidsaktiviteter.

 11.10 – 11.30          Rast och fika

 11.30 – 12.10          Dilek Baladiz, sakkunnig och författare och Maria Ekholm, projektledare Demokrati och jämställdhet för unga

 12.10 – 12.30          Ekim Caglar ordf, PLS och frilansjournalist, Unga och rasism. Om första generationens svenskar.

 12.30 – 13.00          Diskussion – vad ska man göra för att väcka politiskt engagemang bland unga?

Representanter från Ung kurd, Afrikanska ungdomsföreningen, Turkiska ungdomsföreningen, PLS, Ung vänster, Varken hora eller kuvad

Samtalsledare: Amineh Kakabaveh

Anmälan senast den 11:e november till marielle.nakunzi@riksdagen.se, frågor till samma adress.

Hjärtligt välkomna!

I Aftonbladets web-tv om Sverigedemokraterna

Ja, en spontanintervju i Skärholmen av Aftonbladet då. Orkar ni titta en bit in i inslaget så levererar jag några kommentarer. Problematisk rubrik med ”Svenska muslimer” eftersom jag gjorde det klart att jag själv inte är troende. ”Jag är ateist”, räckte tydligen inte som förklaring. Vidare var reportens inledning ”Hej, får vi ställa ett par frågor? Vet ni vilka Sverigedemokraterna är?” lite sådär. Då jag och Amineh blev intervjuade tillsammans var den frågan konstig. En är aktiv antifascist/journalist/statsvetare och en är riksdagsledamot. Jo, visst vet vi vilka SD är.

Den snygga klipptekniken gör att det kan verka som att jag menar att Sverigedemokraterna verkligen är ett parti som säger ifrån utifrån rationella grunder, trots att det snarare var en vinkel som skulle påvisa deras självskapade underdogmentalitet.

Hankins har reagerat lite snyggt här.

VHEK i Alby

Plocka fram kalendern.

Arbetarrörelsen har inget fosterland

Senaste kolumnen i Flamman behandlar vänstern och nationalism.

Man är ibland fundersam efter manifestationer i syfte att visa solidaritet med olika länder och förtryckta folk.
Ett tiotal gånger har det varit dags att ta ställning mot Ahmedinejads iranska regim under sommaren och hösten. Vid endast enstaka tillfällen har jag sluppit se ett flagghav med Irans fana. Värre var att symbolen för shah Reza Pahlavi, den gamla persiska flaggan med lejonet och solen, oftast översvämmade folkmassorna. Där rök den solidariteten för oss med progressiva åsikter och ett minne som gör att man känner avsmak inför vurmande för den monarkistiska tortyrmaskinen Pahlavis styre. Min fiendes fiende är nämligen inte alltid min vän.

Eller som med kurderna. Den kurdiska flaggan används officiellt av styret i Irakiska kurdistan, där klanledaren, antisocialisten och nationalisten Massoud Barzani åtnjuter störst stöd och sitter vid makten.
Ska jag visa min solidaritet från vänster gör jag därför rätt i att inte vaja med en flagga som idag lika gärna kan ses som en symbol för auktoritärt styre, korruption och nationalism.
Ska man inte använda en specifik rörelses flagga, vad ska man då vifta med om inte en nationsfana?
Spelar det roll om man råkar positionera sig på samma sida som människor som ibland har en enda gemensam nämnare med vänstern och som man i övrigt känner avsmak för?

Om man absolut måste ha ett alternativ till den nationalistiska flaggfetischen har vi en röd att lita på. Att hylla flaggor eller nationer är inte något optimalt sätt att visa att man bryr sig om ett folk. Flaggan är inte folket och folket inte flaggan. Ibland glömmer man kanske alltför fort bort att arbetarklassen fortfarande inte har något fosterland.

Statsvetare och medarbetare i Flamman

Pressmeddelande till stöd för Süleyman Celebi

Går att finna här.

Måndagen den 4 oktober sköts Revolutionära Arbetarfackens Konfederations (Devrimci Isci Sendikalari Konfederasyonu – DISK) ledare Süleyman Celebi i sitt kontor i Istanbul. Uppgifterna om antalet skott har varierat, men minst tre kulor träffade Celebis ben och fötter. Den turkiske fackliga ledaren mår bra trots omständigheterna och skadorna är inte livshotande.

Det finns ännu frågetecken kring förövarens motiv. Han kunde gripas snabbt och menar själv att den väpnade attacken berodde på en uppgörelse om pengar, något som DISK förnekat. Politiska motiv tros kunna ligga bakom, om den officiella versionen inte kan bevisas.

DISK har under de senaste åren varit högljudda opponenter till den styrande AKP-regeringen. Vid protester mot regeringen har hundratusentals demonstranter kunnat samlas och under förstamajfiranden har DISK mötts av övervåld och antidemokratiska ingrepp. De turkiska facken har under de senaste åren varit under starkt tryck. Det senaste angreppet påminner även om det mord på DISK:s ledare 1980, Kemal Türkler, som sköts av högeraktivister på grund av sin socialistiska politik och förmåga att mobilisera turkiska arbetare.

Vi i Vänsterpartiet fördömer attacken mot Süleyman Celebi och kräver att den turkiska regeringen och polisen lägger ner resurser på att reda ut motivet bakom detta dåd. Samtidigt hoppas vi att detta inte påverkar DISK:s föredömliga arbete som ett kämpande fackförbund som blivit en maktfaktor i turkisk politik.

Lars Ohly partiordförande för Vänsterpartiet

Amineh Kakabaveh riksdagsledamot för Vänsterpartiet

Ekim Caglar frilansjournalist och medlem i Vänsterpartiet

Francicisco Contereras ledamot av Vänsterpartiets partistyrelse

Vid frågor kontakta:

Amineh Kakabaveh 076-130 12 36

Vänsterpartiets presstjänst 070-620 00 64

Facklig ledare skjuten i Turkiet

Süleyman Celebi, Amineh Kakabaveh (V) och Ekim Caglar i DISK:s lokaler i Istanbul

Ledaren för Revolutionära Arbetarfackens Konfederation (DISK), Süleyman Celebi, blev igår skjuten i fackets egna lokaler i stadsdelen Sisli i Istanbul. Uppgifterna går isär rörande hur många skott som gått in i Celebis kropp, men minst tre stycken träffade de nedre delarna av kroppen. Skadorna är inte livshotande.

Den ensamma gärningsmannen kunde snabbt gripas. Ögonvittnen berättar om att gärningsmannen på en gång drog fram vapnet och sköt mot Celebis ben och fötter.
Den mycket omdiskuterade förklaringen till dådet är att den fackliga ledaren och gärningsmannen ska ha bråkat om pengar. DISK har förnekat att detta skulle vara förklaringen. Än är det för tidigt att säga om detta stämmer, men politiska motiv kan misstänkas i frånvaro av bevis för den givna förklaringen.

DISK har även tidigare råkat ut för attacker. Kemal Türkler är ett exempel på den terror facket har mött. Han var DISK:s ledare 1980 när han mördades av högern. I övrigt minns vi övervåldet mot facken under första maj 2008. Starka fördömanden mot skotten mot Celebi har kommit från bland annat The European Trade UNION Confederation (ETUC) som kräver klarhet i vilka motiv som legat bakom den väpnade attacken mot Süleyman Celebi. Sedan tidigare har DISK ett bra samarbete med svenska LO och fackförbund i Europa, som i många olika sammanhang stött de progressiva turkiska facken och visat sin solidaritet.

Tills vidare önskar jag att min vän Süleyman Celebi mår bra trots omständigheterna. Som kamrat och sympatisör till DISK är detta väldigt tråkiga nyheter, naturligtvis. Än värre är att Celebi även som person är mycket varm och sympatisk. Hans radikala hållning är och kommer att utgöra ett hot mot alla orättvisor. Ett tillfrisknande behövs därför av både personliga och politiska skäl.
Vidare kan vi bara önska att polisen och regeringen tar dådet på allvar och lägger ner resurser för att få mer klarhet i denna soppa som eventuellt kan spåras till högerextremister som Ergenekon eller andra organisationer och rörelser som tjänar på att DISK tystas.

Turkiska protester mot IMF på gång

De tre vänsterpartierna EMEP, ÖDP och TKP har dragit igång en kampanj mot Internationella valutafonden (IMF) som ska fortsätta fram till 7 oktober då IMF-toppar besöker Turkiet. Av tradition är Turkiet ett land som alltid varit mottagliga för lån från IMF, oavsett behov eller villkor – något som vänstern sedan länge tröttnat på. När IMF mött motstånd i länder i exempelvis Latinamerika har Turkiet varit ett troget lånobjekt i alla tider. När finanskrisen slagit hårt mot många länders ekonomier är det därför inte konstigt att premiärminister Erdogan gjort sig färdig för att ännu en gång öka beroendet av IMF.

I ett pressmeddelande förklarar partierna att ”de rikas vän och de fattigas fiende, Recep Tayyip Erdogan, väntar lamt på att få möta IMF och Världsbanken med den röda mattan, medan arbetets och demokratins grupper väntar på att möta dem i Istanbul och Ankara.”

Paroller och krav från de tre partierna:
Folket har ingen skuld till IMF
Alla avtal som skrivits med IMF måste upphöra
Utlandsskulden måste avskrivas
Alla måste få jämlik och kostnadsfri utbildning, samt hälso- och socialförsäkring