Jo, juste. Gårdagens konstigaste händelse skedde ett par timmar efter våra egna manifestationer när jag satt och kollade på vackra kvinnor tillsammans med en kompis i Uppsala. Framför mig såg jag Marcus Birro som jag känner lite från tidigare. Vi var båda med i ett avsnitt av EuroTalk för två år sedan.

Det blev en kort pratstund där jag undrade om han hade demonstrerat. Ungefär såhär lät det:
- Vad har du gjort i stan då?
- Näe, jag har varit och demonstrerat va.
- Jaha, med vilka?
- Med kristdemokraterna.
- VA? Näe? Kom igen nu. Skojar du?
- Nej.
- Varför gjorde du det?
- Nej, men jag gillar ju deras familjepolitik. Förra året talade jag inför sossar, men jag är ju själv inte sosse.

Ja, det var helt bisarrt. Lika konstigt som att KD:s tåg alltid är den största i Uppsalas förstamajvimmel. Till skillnad från KD så är ju Marcus en skön kille, så jag klandrar honom inte för hans inhopp naturligtvis. Han är bara en snubbe som hamnat lite snett här i livet. Men surrealistiskt var det.

Jag ser nu att Birro uppenbarligen inte kan vara utan att slå mot vänstern nuförtiden. Och man kan ju även passa på att tala inför Göran Hägglunds intoleranta lakejer. Bra prioriterat, kompis.