Ni vet hur det funkar.
DTP gjorde bra ifrån sig i lokalvalet. Och repressionen var snart ett faktum.
Fackförbunden lyckades ta sig till Taksim-torget på första maj och har haft medvind ett tag. Och nu är repressionen ett faktum.
Det ska bli intressant att höra vilka grova brott 35 fackliga aktivister från KESK misstänks för eftersom de inte greps under lugna omständigheter i sina hem, utan på plats i KESK:s lokaler. Detta kan bara tolkas som en antidemokratisk styrkedemonstration från regeringen så länge inga bevis förs fram. Den vanliga dramaturgin ger oss mycket litet att hoppas på, för allt är i sin ordning precis som vanligt…
Jag ogillar nationalister. Ja, jag betraktar DTP som ett kurdnationalistiskt parti trots att jag står bakom flera av deras krav. Men bakom dessa legitima och fullt normala krav så dölöjer sig en kurdisk nationalism som jag är emot. Jag ogillar även MHP och betraktar detta parti och deras medlemmar som en sorglig skara individer. Men som demokrat accepterar jag dom, vilket innebär att jag även måste acceptera DTP. Att dom sedan kräver autonomi och det ena med det andra är inget jag stör mig på. Lokalt självstyre och att bryta centraliseringen är något jag står bakom. Men samtidigt så är DTP ett parti som representerar PKK. Vad både DTP och PKK är ute efter är att få in Öcalan och PKK i ”förhandlingar” med den turkiska staten. Detta för att få ett någorlunda schysst avslut på den kamp som min far avfärdade som trams redan 1982-83 i Fittja Stockholm.
Ser vi då ett slut på detta krig? Nej, för allt är genomruttet. Turkiet är inte en riktig demokrati och AK P regeringen är inte tillräckligt starkt för att genomföra de reformer vad gäller kurdfrågan som jag är övertygad om att man vill genomföra. Samtidigt är det bara att konstatera att PKK har ett extremt starkt inflytande över kurderna. Under hela 90-talet klagade man med rätta över djupa staten och pekade med rätta på hur den turkiska staten med sitt JITEm och stöd till islamister i Hezbollah tog livet av 17500 kurder,såväl civila som PKK medlemmar. Men var är DTP och dom kurdiska demonstranterna som kräver upprättelse nu när JITEm svin och andra medlemmar ur djupa staten står inför rätta och sitter i häkte? Varför demonstrerar man inte och ger sitt stöd till rättegången?
Inget är svart eller vitt. Senast igår dog 6 soldater och militären kommer aldirg att acceptera PKKs ensidiga vapenvilor. Alltså måste en ny väg tas. Denna väg kommer att vara kantad av fällor och provokationer.
Jag förlorar inte på detta. Inte heller kemalister som längst egeiska kusten, utan det kurdiska folket.
Men men, nu återstår att se om nya reformer kommer när det gäller kurdfrågan. Det lär det göra. Sen kommer ergenekon, kemalister, ultra nationalister och DTP och PKK motsätta sig detta. EU var/är Turkiets lösning, men den motsatte sig inte bara kemalister och djupa staten, utan även PKK. Så ser jag på det. Enkelt och klart. Nu ska jag gotta mig i solen och ta en cigg.
Det finns så klart massor att säga om DTP, men jag skulle inte lasta dem för att de inte stödjer rättegångarna mot Ergenekon genom att demonstrera eller hylla någon part med tanke på att det är en liten bit på vägen, samtidigt som repressionen mot DTP är för stor för att de ska kunna prioritera sådana aktioner. Det är ingen hemlighet att alla progressiva krafter vill bli av med fascisterna i Ergenekon.
Jag läste för övrigt din genomgång av Tarafs krav i kurdfrågan häromdagen. Skön. Och precis som du säger, det krävs arbete för att göra något åt problemen i grunden.
På tal om EU och Turkiet. Det kommer snart en kommenterande artikel om hur EU:s nationalism har skadat relationerna mellan unionen och Turkiet i medlemskapsförhandlingarna.