Om Turkiet i Almedalen

Är det krympande civilsamhället på väg hit?

mån 3/7 kl. 15:15 — Arr: Forum – Idéburna organisationer med social inriktning

Utrymmet för civilsamhället krymper i många delar av världen just nu, visar flera globala rapporter. Sverige har fortfarande ett unikt starkt civilsamhälle med goda förutsättningar. Men inskränkningar och ifrågasättanden från politik och myndigheter börjar visa sig även här. Att stänga ”bidragskranen” till organisationer hörs numer inte sällan av debattörer som hävdar sig värna demokratikriterier vid statsbidrag. Hot och hat är vardag för många aktivister som kämpar för jämlikhet och jämställdhet. Desinformation och ”alternativa nyheter” börjar användas för att misskreditera civilsamhällesorganisationer.

Hur motverkar vi denna utveckling? Med exempel från England, Ryssland, Turkiet och USA diskuterar vi hur Sverige kan stå beredda att försvara det öppna civilsamhället.

MEDVERKANDE

Ekim Caglar, Sakkunnig Turkiet

Martha Middlemiss LéMon, Forskare och expert på det brittiska civilsamhället

Amanda Valentin, Rysslandskännare, Swedish International Liberal Center

Maja Dahl, Sakkunnig om USA och amerikansk politik, Arenagruppen

Ole von Uexkull, Chef, Right Livelihood-stiftelsen

Birgitta Englin, Senior rådgivare, Global utmaning

Göran Pettersson, Generalsekreterare, Forum – idéburna organisationer med social inriktning

PLATS
Ideella trädgården, Birgers gränd 7, ingång från muren vid Almedalsparken

Varmt välkomna!

Fotbollssamtal på Stockholms universitet

Aristoteles, fotboll och våld

Datum: 24 maj 2017 16:30 24 maj 2017 18:00
Plats: Gula villan, Stockholms universitet

Institutionens studenter och personal hälsas välkomna till vårterminens utspark i Gula villan. Det blir författarsamtal med Isobel Hadley-Kamptz och Ekim Caglar om den flytande gränsen mellan konsten och idrotten, följt av mingel.

Är det egentligen genom sport människan når katharsis? Vad ska vi då i så fall med konsten till? Får en humanist som nischar sig mot sport fler och bättre jobb? Och varför är humaniorans kärlek till sporten i det närmaste obesvarad?

Möt författarna Isobel Hadley-Kamptz och Ekim Caglar i ett samtal om den flytande gränsen mellan konsten och idrotten. Isobels bok Om sport och våld och Ekims bok Propagandafotboll kommer finnas till försäljning.

Propagandafotboll på Stockholms litteraturmässa

Under Stockholms litteraturmässa kommer följande författarsamtal arrangeras, där boken Fotbollens heraldik av Leonard Jägerskiöld Nilsson möter Propagandafotboll.

_______

Fotbollens språk – om globalisering, industrialisering och politik

Fotbollen engagerar miljoner på en marknad som aldrig tycks mattas av. Därför är fotbollen världens kanske mest populära kulturyttring. Genom fotbollsklubbar bärs historia, tradition och kultur vidare, något som bidrar till att ge idrotten en betydande samhällelig funktion. Via klubbarnas kultur kan vi också se trender och ett språk som förändras i takt med att fotbollen har industrialiserats och globaliserats. Var har fotbollens industrialisering och globalisering tagit sporten idag?

Vad kännetecknar fotbollens språk? Vad säger exempelvis klubbarnas emblem oss och hur har de förändrats över tid? Hur bär klubbarna vidare sin kultur? Och hur används fotbollen som ett politiskt redskap?

Medverkande: Ekim Caglar, statsvetare och frilansskribent, Leonard Jägerskiöld Nilsson, sportjournalist och producent

DATUM/TID: 6/5 kl 16.15
PLATS: Kulturhuset, Biblioteksscenen, plan 2
ARR: Leopard förlag

Två utdrag ur Propagandafotboll

Efter alla positiva recensioner och med ett gäng föreläsningar avklarade har Propagandafotboll gått in i en ny fas, där utdrag av boken har börjat publiceras.

Politism publicerade nyligen den längre introduktionstexten från kapitlet Fotboll och politik som accessoar, där det går att läsa detta:

När politiken i många länder blir alltmer personcentrerad och partierna blir valmaskiner med spinndoktorer och PR-byråer som speldirigenter är det inte konstigt att idrottsidoler blir ett allt vanligare inslag på vallistorna. Fotbollsklubbarna och deras spelare är synliga och engagerande civilsamhällesaktörer. De är på vissa sätt till och med mer förankrade som medlemsbaserade folkrörelser än partier. Norrmannen Matti Goksøyr, professor i idrottshistoria, märkte exempelvis att ett av Norges största partier, Høyre, hade ungefär lika många eller till och med färre medlemmar än landets supportergrupper till utländska lag. Medan Høyre hade runt 35 000 medlemmar 2013 samlade Manchester Uniteds supporterklubb 44 000 och Liverpools motsvarande grupp 36 000 medlemmar vid samma tid.

I Utrikespolitiska institutets tidskrift Utrikesmagasinet publicerades introduktionstexten till Turkiet-kapitlet i anslutning till den folkomröstning som hålls i landet den 16 april. I utdraget går det bland annat att läsa följande:

I takt med fotbollens ökade popularitet i landet har turkiska politiker börjat använda sporten som ett sätt profilera sig själva. Det märks bland annat på att fotbollshalsdukar allt oftare bärs som ett politiskt verktyg. Att vinna väljare och att visa respekt för olika städers särprägel börjar ofta via hyllandet av stadens fotbollslag och därför väljer politikerna halsduk utifrån vilken stad de besöker.

Publiceringen är särskilt kul eftersom just Turkiet-kapitlet har lyfts fram som bokens allra bästa i flera recensioner.

Samtal om fotboll på ABF-huset

Möt Ekim Caglar och Moa Svan i ett samtal om fotboll bortom Zlatan

Fotbollen är världens största idrott. Den omsätter miljarder och engagerar människor runtom i hela världen. Men förutom glädje och samhörighet så förknippas sporten ofta med våld, sexism och nationalism, makt och korruption. Så hur kan fotbollen också fylla en progressiv roll?

Möt de dedikerade supportrarna Ekim Caglar och Moa Svan, som båda skrivit böcker om sin favoritsport, på ABF Stockholm i ett samtal om fotboll bortom Zlatan.

Moa Svan (född 1986) spelar fotboll i ett korplag i Stockholm, där hon också driver sin egen talkshow och arbetar som komiker. Hon har vid sidan av livet som ståuppkomiker arbetat som programledare i både radio och tv. “Det riktiga landslaget” är hennes debutbok.

Ekim Caglar är statsvetare och frilansskribent. Han har bland annat skrivit för Magasinet Arena, Josimar och TV4:s Fotbollskanalen, samt medverkat i ett flertal program i Sveriges Radio. “Propagandafotboll” är hans första bok.

Moderator: Olav Fumarola Unsgaard

Lokal: Palmesalen, 1 trappa

Mer och mer Propagandafotboll

Ok. Naturligtvis tror man på sin egen bok och allt det där, men gensvaret för Propagandafotboll är faktiskt över förväntan. När favoritpodden Tutto Balutto och min vän Thomas Wilbacher efter ett läst kapitel konstaterar att boken är ”fotbollslektyr när det är som bäst” är grymt hedrande.

Och när den nätbaserade kulturtidskriften alba.nu skriver att ”statsvetaren Ekim Caglar talar på ett förtjänstfullt sätt” är det en fin känsla att ha bidragit till att föra in nya perspektiv, medan Dala-Demokratens recension påpekar att boken verkligen konkretiserar sambandet mellan fotboll och politik på ett intressant sätt.

Allra finast i närtid var dock kanske Klas Palmqvists genomgång av den svenska fotbollslitteraturen som har utkommit på sistone. I Östra Småland menar han att utgivningen aldrig har varit bredare och intressantare. Den ”allra roligaste överraskningen” är då Propagandafotboll, som också är ”lärorik, lättillgänglig och till på köpet underhållande, samtidigt som den gör både fotbollen och politiken intressantare”.

Men förutom kommentarer och recensioner så öppnar boken också för nya ämnen som inte berörs i någon större omfattning i Propagandafotboll. Jag kan inte (och kommer antagligen aldrig att kunna tala) kurdiska, men pratade ändå i Sveriges Radios kurdiska kanal om fotboll och integration i ett kul samtal.

För en genomgång av andra recensioner av Propagandafotboll, se här.

 

Kort, kort om Turkiet

När mer tid har lagts på Propagandafotboll och gränslandet mellan idrott och politik är det på något sätt skönt att dras in i den turkiska politiken igen. Tråkigare är att skälet återigen är en negativ utveckling som ska tolkas.

President Recep Tayyip Erdogan och regeringspartiet AKP levererar hätska utspel på löpande band, medan europeiska regeringar har uppenbart svårt att hantera att valrörelsen inför folkomröstningen i Turkiet spiller över utanför landets gränser. Konflikterna, som söks och underhålls skickligt av AKP, är naturligtvis ett användbart politiskt verktyg för den ja-sida som vill ha ett starkare presidentämbete i Turkiet (läs: mer makt till Erdogan). Det ultranationalistiska partiet MHP som är i spillror efter att ledningen anslutit sig till ja-lägret medan grupper inom partiet kampanjar för nej tvingar AKP på offensiven för att locka patriotiska turkar till att rösta ja. Och som så många gånger förr behöver Turkiets utrikespolitik speglas mot den inrikespolitiska dynamiken för att förstå vad som egentligen händer.

Mycket mer behöver egentligen sägas, men det får tråkigt nog vänta. Av tidsskäl har jag tyvärr blivit tvungen att avböja nästan alla förfrågningar, men jag har hunnit kommentera den diplomatiska krisen mellan Nederländerna och Turkiet (tillsammans med den alltid initierade Halil Karaveli) i Svenska Dagbladet, medan jag gav en analys av valrörelsen i tidningen Arbetaren.